Förusättningarna under lördagens tre gruppmatcher var extra tuffa då hösten dök upp med blåst på förmiddagen och mer eller mindre konstant regnande blandat med störtskurar från kl 11-18. Det var omöjligt att hålla sig torr, utan vi fick mest sikta in oss på att hålla oss varma. Ett superstort tack till Lovisas mamma och pappa (Maria och Tomas) som fixade tält och en värmekälla i tältet. Wow vilka fixare ni är och vad skönt det var med en samlingspunkt och en plats att hålla grejorna torra på. Superstort tack! :-)

Fotbollsspelandet då? Jo, det är kul och nyttigt att möta andra lag. Lag som spelar lite tuffare än de vi brukar möta i vanliga fall. Vi gör precis som vi alltid har gjort, vi snurrar på positioner och vi snurrar på målvakter och avbytare. Grundförutsättningen är att alla spelar lika mycket även om vi aldrig kommer uppnå millimeterrättvisa. 

För oss som följt laget under längre tid, så gläds vi över att tjejerna söker och hittar passningsvägar. De väljer att titta upp och försöka passa kompisen som springer sig fri. De blir allt bättre på att läsa spelet, bryta passningsvägar för motståndarna eller sno bollen av dem invid fötterna. Våra tjejer har blivit tuffare i närkamperna utan att spela oschysst och de gör jobbet bättre både framåt och bakåt i planen. 

Vår avsikt har aldrig varit att spela med backar och anfallare utan snarare att placera ut spelarna och täcka upp hela planen. Att få spelarna att förstå att alla behöver delta i anfallsspelet liksom i försvarsspelet har tagit lite tid. Men det känns extra kul att se när de som spelar längst bak, tar chansen att göra en löpning med eller utan boll och avslutar med att göra mål. 

Söndagens fotbollsupplevelse blev annorlunda än den under lördagen. Det blev en härligt kall höstdag med strålande sol. Perfekta förutsättningar för fotboll...nästan. ;-) Planerna hade tagit lite stryk och det var på en del håll mer likt en leråker än en fotbollsplan. Tungsprunget och svårt att slå passningar utefter marken som inte studsade undan eller fastnade i leran. En heroisk kämpainsats av alla tjejer, i alla lag. När bollen, kampen, laget, blir viktigare än att hålla sig ren, då tvättar jag leriga kläder med glädje. Samtidigt fnissar jag åt de dråpliga situationer som uppstod när underlaget ger vika och spelaren glider i geggan. Och det sköna är att den spelare som gled reste sig upp och skrattade lika mycket åt situationen själv. :-)

Vi mötte många otroligt duktiga lag den här helgen. Men vi står upp bra mot dem när vi är pigga i benen och springer hela matchen. Jätteroligt att se och för en person som tidigare varit en utpräglad tävlingsmänniska, så ler jag lite i smyg åt de ”vinnarskallar” som så tydligt framträder hos flera av våra tjejer. 

Vi som var på plats fick njuta av så många fina prestationer, både av lagen och av individuella spelare. Spelmässigt har alla spelare tagit kliv framåt under de matcher de spelat i helgen. Jättekul! Jag hoppas att alla spelare har uppfattat det beröm vi gett varje individ under de här dagarna. Vi är stolta och glada över att vara ledare för detta härliga gäng. Ett gäng tjejer som öppnar sin armar och omfamnar varje ny spelare som vill vara med och ser det som en självklarhet att alla får vara med på lika villkor och är en naturlig del av laget oavsett ålder eller spelstyrka. Det VÄRMER mer än deras fotbollskunnande. Fotboll kan alla lära sig men att utveckla de personliga egenskaper som är så viktiga genom hela livet, det känns viktigt på riktigt. 

Ett extra tack till Leias pappa (Johan) som kompletterade ledarstaben under söndagen då våra lag spelade mer eller mindre samtidigt. 

Avslutningsvis stort TACK alla spelare och föräldrar för en härlig cup! På återseende för fler oförglömliga upplevelser tillsammans med det härliga F07-gänget!

Tweeta